soppan

Här är jag, eller såhär såg jag ut när jag var liten.

Jag skulle alltid sjunga sånger och uppträda och alla var

alltid mer eller mindre tvingade till att lyssna på mina "bä bä vita lamm" - låtar.

Undrar om barndomen har sjukt mycket och göra med hur man blir

i vuxen ålder? Inte för att jag ställer mig och sjunger bä bä vita lamm

på varje fest men jag sjunger ALLTID med till alla låtar som finns och

jag drar mig inte för och ställa mig upp framför sällskap och spexa.

Det är kanske lill-sofie i mig som kommer ut då och då.

Dendära lilla flickan med noll vetenskap om hur världen ser ut och som

enda önskan i världen var och få sjunga högt och höra de vuxna applådera.