soppan

Nu börjar Sverigeresan gå mot sitt slut. Det är tid att snart åka tillbaka till mitt andra hem. Jag hatar mitt liv samtidigt som jag älskar det. Jag vet att jag behövs här hemma, mina vänner räknar med mig, men jag känner mig så otillräcklig över telefon. Jag vill kunna vara nära, se och känna. Samtidigt som jag behövs på två ställen, och säkerligen på flera ställen i världen. Jag vill kunna dela mig, dela upp min tid, så det blir lika för alla. Jag vill kunna vara där jag behövs när jag behövs och inte bara när det passar mig. Förlåt mina fina om jag inte alltid är där fysiskt, ni vet att jag är där psykiskt.

Det gör ont i mitt hjärta och lämna allt här hemma igen, när man varit hemma så pass länge så man kommer in i rutiner. Men jag saknar mitt liv i Holland med, där jag verkligen har fina vänner också. Det är svårt ibland, att räcka till. Hoppas ni förstår.

Nu ska jag sova och sen är det full rulle imorgon. Fotboll, tjejsnack, luncher, shopping och massa massa skratt och mys, längtar!

Godnatt mina solstrålar, ni vet vilka ni är.
XOXO