soppan

Egentligen... Varför utsätter man sig för en risk att bli sårad? Man vet ju att "nothing lasts forever" men ändån kastar man sig in i alla möjliga situationer och förhållanden. När jag var yngre hade jag maximal otur med kärleken, mina såkallade pv var otrogna mot mig, dumpade mig hejvilt eller bara lekte med mig. Jag växte upp och lärde mig se det lite mer stora perspektivet. Att ingen är perfekt, men de finns de som är jävligt nära. Jag hittade verkligen kärleken men frågan är om jag har blivit av med min otur eller om den bara ligger under ytan och bara väntar på att slå till? Man kan aldrig veta. Man kan aldrig lita på någon. Ingenting är föralltid.


-

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att man måste alltid vara bredd på att det kan komma något oväntat. Något som kan förändra ens liv, något bra eller dåligt. Det finns ingenting som man kan tro på och veta till hundra procent. Det finns alltid en reva i strumpbyxan, alltid en lös tråd.. Jag har lärt mig genom många om och men att man aldrig ska kasta sig ner för ett stup utan att veta säkert att man inte kommer dö.

---

Ska ut med tjejerna ikväll, dricka vin och skratta högt. Sen imorgon åker jag tillbaka till Manchester och Andreas. Spännande. Längtar faktiskt inte alls till mitt jobb. Öh. Men nej, ska hitta något att ha på mig nu. Ha en bra kväll!
KISSES