SO MUCH MEMORYS

SO MUCH MEMORYS

Jag saknar så mycket, jag tänker för mycket och jag älskar för mycket.

Jag saknar alla mina vänner som man inte alls ser ofta, vissa inte alls. Jag saknar vår klass som alltid dog av skratt varje dag hur tråkig vardagen än var. Jag saknar att ha någonstans att gå och tillhöra. Jag saknar allt som hade med den tiden att göra.

Jag tänker på för mycket. Jag tänker för mycket på min framtid och på hur allt kommer bli. Allting kan förändras så snabbt samtidigt som man kan fastna på samma ställe ett bra tag. Allt är så oplanerat. Och ni som känner mig vet att jag brukar planera. Jag tänker på gamla stunder och att jag börjar bli vuxen. JAG VILL INTE BLI VUXEN.

Jag älskar för mycket. Jag blir ibland rädd för mig själv då jag känner mig som besatt av min älskade pojkvän. Jag kan ligga och titta på honom i flera timmar, jag kan inte tänka mig att leva utan honom. Jag kan vara ledsen flera dagar om han inte ville hålla min hand... Osv. Jag älskar honom helt enkelt för mycket. Det kan jag nog aldrig sluta med, men jag måste sluta med min besatthet av min älskade. Jag är för känslig helt enkelt. Tar åt mig för mycket. Analyserar för mycket.

Och idag ska jag bara ligga hemma och dö, sen ikväll jobba lite. Orkar egentligen inte. Men men..

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0